Vann Huel stod framför spegeln
på sin sista kväll i livet
Han betraktade sin skepnad
både grannlaga och väl
Efter fyrtio år och mer
vill man än då ta för givet
Att denna kropp är li ka evig
som ett odödli ga själ
Han strök med handen genom håret,
han skrattade åt synen
Av en vuxen man
som kände sig som tonåring igen
Hur han övade på gesten,
hur han höjde ögonbrynen
Hur han letade efter leendet
som fångat ögonen
Denna sen sommarkväll
är så trolsk sensuell
Ser månen den röd som blod
Dom ska mö tas i natt
och han minns hennes skratt
Som ett löfte för att dom förstod
Han gick hastigt genom dörren
nerför trappen ut på gaten
Han funderade på taxan
men han stod kvar i vanken moden
Det hade regnat lite förut,
nu var vinden göm och sydlig
Han bestämde sig till slut
för att ta en promenad
Han gick och njöt av att bara andas,
han kände det så tydligt
Att det var somrarna som fått honom
att älska denna stad
Att augusti blev så vacker det är,
precis som juniruset
När hela Stockholm blir förvandlad
till ett enda vandringsstråk Vid
McDonalds var det stökigt,
att på vägen runt om husen
Han var vuxen och insett
at t han undviker allt bråk
Denna sin sommarkväll,
en kulört karusell
Under månen,
som är röd som blod
Mellan pålandet skratt,
leker stjälar ta fatt
Det är kärlek som gör
männi skan god
Han gick hastigt åt höger
i en oförsiktig genväg
Han var mer än väl förtjänad
för en kvinna att ståla mot
De står mitt på trottoaren
De ber om cigaretten
Han ler och säger det helt välligt
Att han inga har kvar
Plötsligt står de i en cirkel
Då stänger av alla rätträtter
När han ber om att få pas sera
Då får han glidningar till svar
Men så ångrar sig någon
Och då flyttar sig fler
Han springer ner mot operan
När han känner någon in på
Han får en kraftig dunk i ryggen
Där det var just inte mer
Så han blir mer än väl förvånad
När han inte kunde stå
Det är sent manuell
Det är långt mer än kväll,
under må nen som är röd som blod
Det är sen sommarnatt,
i fjärran där hörs skratt
Mår och undrar vad du miss förstod
Dina drömmar, dina löften,
blir drängilar i gaten
Men du känner inget mer
än en sällsam lednads mål
Och doftar flott i asfalt,
in i årens underflod