Så som minnen ser ut en tisdag
över skolans kommunala korridorer
klockan fyra i oktober,
strax innan det mörknar
och det luktar från bespisningen
av halvhjärtad husmanskost
och löven ligger klistrade mot marken
Grå -vita skyer, tandläkarväder
Nån grävmaskin som
sliter upp en cykelväg
Ut fotbollsplan och ny pambuskar,
nypambuskar
Hela vägen nypambuskar
Ser jag när jag blundar,
var nånstans där som blev Edanja ännu
Jag ser tarren i butiken,
symbolen för skolken
Sagan om ett uppror,
drömmen om en högre höjd
Ett skör över skepp
som blåser rätt in i Los Angeles
Och stjärnorna som glittrar,
och ingen djävul når mig nånsin mer
En enda ambition,
att få brudarna från berga
Att skratta eller gråta,
och rymma över taken
Bort från regelboken,
stöveltrampor, tegelväggen
La Isla Bonita
och de brandgula stolarna
man staplar på varandra
Och parkeringshus byggdes,
ett litet steg för människan,
ett stort steg för betongen
och den rotlösa känslan som än nu är ett hinder
på vägen mot den roa romantiken
och gitarren i butiken
och flykten över taken
med alla klossar
överängen med små fönster och dörrar
det var slogans överallt
från alla medelbeischa firmor
och en ski vat färg i centrum
som ett hål genom kulissen
ut i verkligheten
drömmen ut i färgerna
man bara ser på bio
Vi bildade band och blåste ringar,
drog med handen genom jorden,
fyllde naglarna med lera av all yta
som vi skrapade för någonstans
under lagren av tätorts Timotejs
och bredde stora värden ut sig
utan fartyder och konsum, kort och ny pa
Vi satte båtarna i bäcken
så de flytade in i tunneln,
kanske vidare mot Vättern
och kanalen ut till Nordsjön,
över vågorna mot Irland,
ut på havet och som blåsa iväg
Och aldrig komma tillbaka mer till bäcken
där i början
Jag ser den grävgula färgen,
den moderna men diskreta
En helhet för enkla,
bara fälla upp och skruva
Men ändå alltid
nåt som ville jaga och förvirra
Nåt som inte var IKEA
Nåt som inte hade lösningen i kanten
Jag hör inrökta ljudet
från repokal vid tågstation
Bland expeditionslokaler
och bortglömda depåer
Det stummade ovan skinnet
och basen som darrar i gall
ret och glaset
Och jag doftar just som asfalt
gör om hösten
Beende fibban under stenen,
ville svin i busken
He la dungen var ett mikrovegas,
ladan bytte hänglås
Ovanallt en himmel
liksom silade ifrån kusten
Med den lilla som blev över
efter vågorna
och stormarna och skunnet
Jag kan inte återvända,
en brottsplats måste vila,
flyktbilen är dumpad,
stålarna är rena
Nu bygger vi en nytta,
startar upp och börjar om sönder marken, jag är med,
men jag är inte där
Åh -oh -oh -oh -ohesj!
Åh -oh -oh -oh -ohesj!